Det här med whiskey, det har intresserat mig ett bra tag nu. Om vi börjar med namnet läste jag i någon bok att stavningen berodde på vart drycken kom från. Jag tycker dock om att generalisera all undertecknad spritdryck till namnet whiskey, för att det känns bäst och rullar finast på tungan. Det ser dessutom bättre ut än whisky.

När jag var liten grabb kunde jag för allt jag var värd inte förstå hur någon kunde hälla i sig något som luktade så absurt illa. Men som allt annat de vuxna gjorde var man ju intresserad och tänkte att det måste väl finnas någon anledning. När man vart lite äldre så fick man ju smaka lite(troligtvis i avskräckande syfte) och tyckte då att det smakade förbannat illa. Jag liknar det här med att börja snusa eller röka, för det varken smakar eller gör gott första gången man kommer i kontakt med det. Trots avskyn så fortsatte man ju dricka på grund av olika anledningar. Det var ju t.ex. extremt häftigt att dricka whiskey, alla som var för coola för sitt eget bästa gjorde ju det. När man blev ännu lite äldre började det bli populärt att grogga på whiskey, t.ex. whiskey/cola men det var ju inte alla som gillade det heller. Jag körde dock stenhårt på det och fick till slut smak för whiskey utanför groggandet.

Det börjar luta mer och mer åt att jag sitter och smuttar och försöker hitta smaker i whiskeyn som har kommit till från de olika framställningsmetoderna. Har försökt göra det efter konstens alla regler, med de smala “cognacs” formade glasen, skriva ner observationer och t.o.m. köpt en bok speciellt ämnad för att skriva ner sina upplevelser i. Men det känns lite väl overkill för min del. Att dricka whiskey är en högst personlig upplevelse tycker i alla fall jag. Jag vill ha mina snygga tumbler glas, jag vill göra allt enligt mina standarder.

Whiskeydrickandet har gått från att vara en social coolhetsstämpel till ett personligt nöje. Det är väl knappast så att man sitter och skryter med att man dricker whiskey hemma för sig själv halva eller hela tiden, det är det väl nästan alkoholiststämpel på. Men så länge drickandet bara sker för njutningens skull och inte beroendets skull så tycker jag man kan köra på. Det är lite som för vinfantasterna. Man dricker för att man tycker det är kul och för att det smakar bra, inte för att man får abstinenser om man inte dricker.

Alla har väl favoriter när det gäller whiskey, och jag lutar mer och mer åt riktigt rökiga whiskeysorter, såsom Laphroaig. En stor coolhetsstämpel i hårdrocksvärlden är ju just whiskey, och helst Jack Daniel’s. Många har jag hört tycker den smakar riktigt illa och det gjorde även jag under en lång tid. Bara man ger den mer än en, kanske två :p chanser så tror jag man kan gilla även den.

Det är någonting med själva grejen att dricka whiskey som är spännande också. Att ha ett välsorterat whiskeyskåp är väl många whiskeydrickares dröm kan jag tänka mig, det tilltalar i alla fall mig. En bra fredagseftermiddag enligt mig kan se ut såhär; Man kommer hem, tar av sig ytterkläderna och sina hårda jeans och går runt i bara fillingarna och t-shirt. Går fram till whiskeyskåpet och letar fram något som man tycker passar just nu. Sätter på en bra skiva och sätter sig i sin favoritfåtölj och bara myser ett tag. Mmmm